Etikettarkiv: Veronica Palm

Ett ledarlag som kan förnya organisation och politik

Min krönika i dagens NA (med en uppdaterad namnlista av mitt önskade kommande ledarlag för Socialdemokraterna):

Sådärja. Nu har jag bestämt vem jag vill se som nästa partiledare för Socialdemokraterna.

Jag har länge hävdat att nästa partiledare borde vara kvinna eller från en yngre generation (eller både och). Men flera av de namn jag föreslagit har efterhand tackat nej. Så numera förespråkar jag den enda kandidat som faktiskt sagt att han ställer upp: Mikael Damberg.

Mikael Damberg kan ge Socialdemokraterna en nystart, och förutom den politiska förnyelse vi behöver så måste vi förnya vår organisation. Dels handlar det om att öppna upp processen med att välja våra ledare, dels handlar det om att kongressen måste kunna välja fler personer i ett ledande lag. Därför bör kongressen få möjlighet att välja två vice ordföranden, som markering om att ett parti leds av ett lag – inte av en ensam kamikaze-pilot. Jag har roat mig med att sätta ihop hur ett sådant lag kan se ut…

Jag vill se två personer bredvid Mikael Damberg: SKTFs nuvarande ordförande Eva Nordmark bör bli vice ordförande med ansvar för kommun- och landstingspolitik, och Ulrica Messing bör bli andre vice ordförande med ansvar för att partiets jobb- och näringspolitik utvecklas.

För mig kan Ibrahim Baylan fortsätta som partisekreterare, men i laget runt ledningen vill jag att Ardalan Shekarabi och Anna Johansson får fortsätta driva arbetet med att utveckla vår omvärldsbevakning och att driva på debatten, så att vår politik fortsätter utvecklas.

Sedan finns en rad uppdrag som partikongressen inte väljer, men som är avgörande för Socialdemokraternas förmåga att vinna val, så jag tog mig friheten att föreslå även dessa.

Leif Pagrotsky borde vara vår ekonomisk-politiske talesperson, som ger Anders Borg en match om trovärdigheten och kan förklara Socialdemokratins ekonomiska politik på ett mycket bättre sätt än vi förmått göra de senaste åren.

Som ordförande för Socialdemokraterna i riksdagen vill jag se Ylva Johansson, med ett samlande ansvar för vår rikspolitik. Till sin hjälp bör hon ha talespersoner, som inte behöver vara ledare i riksdagens utskott. De ska ha som uppgift att utveckla och kommunicera partiets politik och presentera de förslag som vi ska gå till val på 2014.

Övriga personer som jag (vid sidan av Mikael Damberg, Leif Pagrotsky och Ylva Johansson) vill se som talespersoner i riksdagen är: Luciano Astudillo (jobb, näringspolitik), Matilda Ernkrans (miljö/klimat), Maryam Yazdanfar (bostäder, minskade klyftor), Lena Sommestad (infrastruktur, vägar, it), Thomas Eneroth (trygghetssystem: socialförsäkringar, a-kassa med mera), Kent Härstedt (utrikespolitik), Veronica Palm (forskning, utbildning, förskola, familjepolitik), Sven-Erik Österberg (inrikes: regioner, rättsväsende, myndigheter mm) och Lena Hallengren (skatter). Att Lena Sommestad och Luciano Astudillo idag inte är riksdagsledamöter går att lösa; båda är ersättare och kommer in i riksdagen så fort någon före dem på listan lämnar…

Någon kanske invänder att det är väldigt många namn? Jo, självklart är det många namn: ett så stort parti som Socialdemokraterna har väldigt många dugliga kandidater. Och nu när vi snart valt det lag som ska leda oss i framtiden återstår den viktigaste frågan: att fortsätta förnya vår organisation och vår politik. Med rätt ledare kommer det att gå alldeles utmärkt.

Varsågod, valberedningen: här är ert lag

[REV] Processen med att välja en ny partiledare för Socialdemokraterna lär inte bli mycket mer öppen än så här; om inte annat för att stadgarna säger hur det ska gå till (ungefär som nu). Det är trist, men inte mycket att göra åt.

Därför förstår jag att valberedningen inte heller kan reagera på mitt förslag nedan (men andra har ju redan gjort det, bara minuter efter publiceringen, och därmed blev jag uppmärksammad på att jag glömt Ulrica Messing). Men för att få det här överstökat så att vi kan prata politik och vinna val (och ändra stadgarna så att nästa partiledarval kan bli lite mer av ett öppet val) så tänkte jag hjälpa valberedningen på vägen. Här är mitt förslag till nytt lag:

Mikael Damberg: Partiledare och statsministerkandidat (om inte Margot Wallström ställer upp som statsministerkandidat före 2014, för då kan jag tänka mig att vi ska frångå principen om att ordföranden är statsministerkandidat)

Eva Nordmark: vice partiordförande (finns inte någon sådan titel idag, men behöver skapas) med ansvar för kommun- och landstingspolitik samt att utveckla partiets politik (med hjälp av Ardalan Shekarabi med ansvar för omvärldsbevakning och Anna Johansson, ansvar för att partiets studier och diskussioner pågår.

Ulrica Messing: andre vice partiordförande (finns inte heller, men behöver också skapas), med ansvar för att partiets jobb- och näringspolitik utvecklas

Leif Pagrotsky: ekonomisk-politisk talesperson

Ibrahim Baylan: partisekreterare

Ylva Johansson: riksdagsgruppens ordförande och ansvarig för att samla talespersoner i riksdagen på olika politikområden (som inte nödvändigtvis är utskottsledare men har ett samlat övergripande ansvar för partiets rikspolitik inom sitt område):
Luciano Astudillo
(jobb, näringspolitik),
Lena Sommestad
(forskning/utbildning),
Matilda Ernkrans
(miljö/klimat/infrastruktur),
Veronica Palm
(trygghetssystem: socialförsäkringar, a-kassa mm),
Kent Härstedt
(utrikes),
Sven-Erik Österberg (inrikes: regioner, rättsväsende, myndigheter mm)

Med tanke på att jag kastade ihop det här på en kvart (jo, jag har tänkt på namnen längre än så), mellan pannkaksgräddning och städning, så inser jag att jag säkert missat massor med kloka personer, viktiga utskott och att det finns hundratals andra invändningar. Men valberedningen har ju haft jättemycket mer tid, och kan därför säkert presentera ett bättre förslag!

PS En invändning är jag medveten om: Luciano Astudillo och Lena Sommestad är inte riksdagsledamöter. Men de är båda förste ersättare så jag utgår från att det går att fixa till.

PS2 Det finns massor av bubblare som borde vara med på listan ovan. En av dem är Stefan Lövén (ordförande för IF Metall) men jag utgår från att han gör mer nytta som LO-ordförande.

Politiska vägval – inte bara personval

Jag har tidigare skrivit om att jag gärna ser en kvinna som nästa partiledare för Socialdemokraterna. Det innebär inte att jag tror att namnet (eller könet) är överordnat allt annat; att det till exempel vore oviktigt vilken politik S driver. Men jag tror att det vore viktigt för Socialdemokratin med en ny kvinnlig ordförande. (De senaste dagarnas spekulationer har dock fått mig att modifiera min önskelista: jag vill att nästa partiledare är kvinna eller ung. Eller både och. När jag berättade det på s-föreningsfikat i lördags så skrattade de och sa: ”du vill alltså inte se en äldre man”, och det var väl i och för sig ett korrekt påpekande…)

Men politiken spelar roll. Politiken och de vägval som en kommande omprövning inom S kräver, är avgörande både för Socialdemokratins framtid som politisk kraft och – självklart – för våra framgångar i nästa val. Det blev extra tydligt när jag läste SvD igår (tack MAX för att ni delar ut SvD till barnfamiljer som vill ha lunch på vägen…).

I en intervju förklarade Veronica Palm, ordförande för S i Stockholm och vice ordförande i Skatteutskottet, att hon stod fast vid såväl förslaget till fastighetsskatt och att hon ville ha en ny förmögenhetsskatt. Dessutom var hon mot sänkt skatt i tjänstesektorn. Som sagt, politiken spelar roll.

Jag gillar verkligen Veronica Palm (har alltid gjort det) även om vi inte alltid är överens i alla politiska frågor. Jag tycker att hon är ett spännande namn i diskussionerna om vem som ska bli ny partiledare. Men hennes uttalanden visar att namnet på nästa partiledare inte automatiskt vinner nästa val för S. Tvärtom, är jag rätt säker på att Veronica presenterade ett program som skulle leda till ytterligare flera mandatperioder i opposition (jag har bloggat om det tidigare, här och här, liksom många andra tror jag att de tre frågorna var farliga ”spökfrågor” för S i valet).

Det där behöver dock inte vara ett problem: om partiet (vilket jag hoppas att vi gör) lyckas samlas bakom en ny rejält omgjord skattepolitik som sänker kostnaden för arbete och som inte uppfattas som hotfull för stora delar av befolkningen så är jag säker på att den kommande partiledaren – Palm eller någon annan – står bakom detta. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Veronica Palm skulle kunna vara en alldeles utmärkt företrädare för en sådan socialdemokratisk skattepolitik.

Men SvD-intervjun visar att det inte går att nöja sig med att prata personer – socialdemokratins utmaning är större än så. Det handlar om att ompröva stora delar av våra politiska förslag så att de tydligt visar för alla svenskar att Socialdemokratisk ideologi fortfarande står stark. Lyckas vi inte med det så finns inte en chans att Veronica Palm (eller Margot Wallström eller Mikael Damberg eller Luciano Astudillo eller Ulrica Messing eller…) blir statsminister 2014. Och eftersom Sverige verkligen behöver en socialdemokratisk regering så är det upp till oss att både välja en klok partiledare och att utforma en klok politik. (Vilket påminner mig om att jag nog borde skriva klart de där blogginläggen om en reformerad socialdemokrati som legat som utkast i någon månad…).